Jag sitter o tänker tillbaks på de 1år o 8 månader det hann bli. Jag kan inte låta bli att både skratta o gråta efter varann. Vi har haft det jävligt roligt. Vi har fått Lukas som är den bästa bebis som finns. Vi älskar honom över allt annat på denna jord. Vi hann med att göra massa saker. och jag ångrar absolut ingenting av någonting. Det där med känslor är inte speciellt lätt att än råda över. Så tyvärr fick det bli så här. Men även att det är grymt jävla jobbigt just nu och allt känns så hopplöst så är jag övertygad om att det kommer bli bra när vi väl fått smält in detta. Vi måste kämpa för Lukas skull. Vill inte att han ska ha föräldrar som är ovänner. Det mår ingen bra av.